Sjalbarnen !!!!

Här gäller det att vara med !!! Blir attackerad bakifrån av en stark sjaltjej ....

Sover i Sjalhögen så blir det när man vet vart det är mjukast hemma vi har ju inga mattor


Ja i vasken vet mamma vart hon har mig !!!





Mamma kolla kolla flygplan !!!!

Föräldrarskap = slarver !

Jag känd mig jätte dum/skum igår !!
Vi var bjudna på ett kalas till vänner som inte har barn men är klart barnglada o det skulle vara jätte trevligt.

Jag hade båda trollen med o visste att dem skulle ha kul för det skulle vara en annan pojke där o en massa barnglada människor.... Vad jag tyvärr inte över huvudtaget tänkte på var att ta med mat (dem äter ju vad vi äter)ta med leksaker (tänkte att dem hittar säkert nått att leka med), Denna dödliga trappas skulle angagera alla andra o att dem skulle passas för bordskanter mm.

Ja Axel är nu mer en hejare på trappan hemma har går upp hur bra som helst, ute går han obehindrat upp på mer eller mindre alla ruchebanor se'n att han velar länge innan han väl åker o verkligen medelar med skrik då
mamma håll nu koll på mig jag är på väg att åka o jag vill du fångar mig om jag skulle behöva hjälp
Jag är en god mor o betracktar vad han håller på med med ett lugn som jag hoppas han känner i tankarna tänker jag hoppas, hoppas att han klarar det utan att jag måste lägga mig i så han lär sig av det han håller på med.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte brydde mig om vilker för det gör jag, men jag vill oxå att han själv ska kunna utan min påverkan lära sig att "leka""göra det han känner för " själv.
Alla i min omgivning är inte sådana utan de
1 komentrar allt han gör
2 lägger ordentligt med känslor i det ( rädsla , oro, osäkerhet )
3 har ljudeffekter på hur han känner (låter inte honom själv uttrycka sig (det kan han ju inte han kan ju inte prata )
4 hjälper gärna handgripligen innan han bett om hjälp


jag håller på att få dåndimpen
!!! Låt ungen vara han kan ju själv + att jag finns där för honom om han säger att han behöver mig!!!
Men nej min passivitet uppfattsa som att jag bara skiter i vad han gör o inte alls ser att det han gör är inte alls passande för så små barn ...

Jag känner mig mer o mer säker i att det jag gör är rätt men vill mindre o mindre träffa icke lika sinnade det tar på mig att ständigt behöva förklara att jag tror på hans förmåga att klara av de situationer han försätter sig i!
Axel är som sagt inne på trappor just nu vill gärna träna på att gå ner för dem ..det har han inte riktigt fått rätt på ... mycket för att vi har delade meningar om hur han ska göra Jag vill att han från början ska klarade det själv med mig som övervakning För detta måste han antingen gå baklänges eller hålla sig i räcket....
Han vill ha hjälp o gå framlänges som vi gör ...o jag känner att då (om han går med min hjälp) Kommer han inte kunna gå upp o ner som han vill när han vill + att jag inte är en James som ska vara där då det passar ...hoppas nånn fattar vad jag menar det är så svårt att skriva som man tänker...

Åter till kalaset !
Vi satt där uppe o han gick till trappan då o då jag försökte pejla läget o se om han bara skulle kolla in den eller börja träna. De andra föräldrarna trodde att han helatiden skulle skydiva ner för trappan 2meter innan han kommit fram till den ......*suck.

När jag väl märkte att han skulle träna att gå ner försökte jag gå förbi honom o ställde mig 5-6 trappsteg nedanför så jag kunde kolla in vad han höll på med o som jag trodde vågade han inte klättra mer själv utan skrek på mig

mamma ser du inte jag vill oxå ner o jag kan inte själv hjälp....vill vill vill ....
o jag svarade "vill du ner får du vända dig om o då finns jag här om du behöver hjälp.

Detta var för mig o även för honom glasklart men de andra föräldrarna + min manke tyckte nog att jag var klart skum/dum i mitt resonemang .....det blir lite så att luften går ur mig för jag vet att jag gör rätt för det är ju jag som kommer vara hemma med Axel 24 7 inte gästerna på kalaste .....